Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Och när han då märkte, vad det var,
så gav den riktige gubben den andre en spark, så
att han flög långt ut i sjön. Sen svor han på
att han skulle få veta, vem som spelat honom
detta spratt, och den skulle han slå av både armar
och ben. Och se’n gick han sin väg.
Nu fingo, förstås, pojkarna bråttom med att
plocka opp alla sakerna ur sjön, och när de kommo
hem, fingo de var sin risbastu [1], för att de blött
ner mammas och pappas kuddar och skrämt en
gammal gubbe i sjön.
Men Olle tyckte, att nu hade Jan Erik fått, för
att han slog Pudel och ville skjuta honom. Och
när han kom ihåg, hur gubben sett ut, när han
vaknade, fick syn på dockgubben, trillade i sjön
och larvade våt hemåt — då tyckte han, att han
hade haft full valuta för sin risbastu. Det tyckte
Svante också. Men han gick allt och var liksom
litet rädd för Jan Erik. För han trodde, pappa
kunde tala om, vem som satt dit dockgubben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
