Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty hon såg strax, att det var något på färde.
“Jo”, sade Olle, “den där gubben, mamma vet...
som kastade på Pudel... han sa’ [1], att han skulle
skjuta honom.”
“Varför har du inte talat om det förr?” sade
mamma och blev allvarsam.
Olle blev röd och såg bort.
Mamma förstod genast, att Olle inte hade berättat
alltihop, och därför frågade hon:
“Vad sa’ du då?”
“Jo”, sade Olle och såg mamma trotsigt i ögonen,
“jag sa’, att då skulle jag be pappa skjuta
honom med sin revolver.”
Mamma blev alldeles häpen.
“Det sa’ jag”, sade Olle.
Svante tittade upp ur sin säng och tordes inte
säga ett ord. Han tyckte, att det var så modigt
sagt, som om det stått i en indianbok.
Mamma böjde sig ned, och hon talade vid Olle
om hur illa det var bara att tänka något sådant,
ännu mera då att säga det.
Olle låg stilla och hörde på. Han svarade
ingenting, men han blev blid och varm invärtes, och
han tänkte på hur snäll hans mamma var och hur
mycket han tyckte om henne. Och så tänkte han
på att nu när han talat om det för henne, var han
inte rädd längre.
Svante hade inte hört på, vad mamma hade
sagt. Han låg bara och tänkte på att Olle hade
sagt åt gubben, att pappa skulle skjuta honom
med sin revolver. Det skulle Svante aldrig hava
vågat. Men just därför tyckte han också, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
