Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En järnvägsresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi voro åtta man som hoppade upp på rälshögen,
sedan två arbetare fått ekipaget i långsam gång. Nu
började det gå utför. Farten ökade. En man stod med
spaken vid bromshålet.
— Nu få vi allt bromsa, sade banmästaren.
Men det gick icke att bromsa. Lasten var för tung.
Nu såg vi stationen längst nere i sänkan.
Grindarna vid järnvägsövergången voro stängda.
— Bromsa, karl, för satan, annars går det galet,
skrek banmästaren.
— Går inte, banmästarn!
Trallan började nu rusa med svindlande fart.
— Jävlar, jävlar, det blir döden, skrek banmästaren.
Nej, hoppa inte av, Albert! Du kan rakt fördärva dig.
Det är grindarna jag är rädd för.
Jag såg på min informator. Han var kritvit i
ansiktet.
— Jävlar, jävlar, halvgrät banmästaren.
— Svär inte, banmästarn, för då kan det gå ändå
värre, sade den starke banvakten, som var metodist.
Låt oss hellre välsigna.
Och karlen knäppte händerna och stämde upp
sången:
Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
