Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inferno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
of West Hartlepool tvinga in en sup mellan tänderna
på mig, men fick en örfil av madammen på krogen,
som var van att handskas med sådant folk. Faktiskt
stöp han och blev liggande avsvimmad i ett hörn.
Och alla sjömännen ropade bravo och dakapo. Så
nog finns det rättvisa och hederlighet bland sjöfolk
också om de också kanske ta sig en tår på tand
när de komma i land.
Och där nere på Solen fick jag lära mig förstå
vad för ett ställe bror min och jag och Agust hamnat
på och både vad Johanna och madam Isaksson voro
för folk. Men nu var det så sent på året att vi inte
ville bråka med flyttning och sådant, ty snart började
ferierna och vi skulle få resa hem till Småland. Och
vi fingo höra så mycket värre saker än vi upplevat
hos kärringen att vi lovade förlåta henne och inte
skvallra när vi kommo hem. Sådana goda föresatser
fattade vi på Solen, så nog kan man få lära sig bra
saker på en krog med, om också godtemplarna säga
något annat.
En gång vaknade min bror och jag i vår kalla lya
vid att Agust stod med ett ljus vid vår säng och stötte
på oss helt sakta. Han gjorde tecken att vi skulle
vara tysta.
— Nu är det färdigt inne i kammarn, sade han.
Yrvakna satte vi oss upp i sängen och lyssnade.
Det var Johanna som sade något ibland och grät och
stånkade och pustade. Och ibland gav hon till ett
galltjut, som om hon fått en slaktarkniv mellan
revbenen.
— Johanna ska få barn, viskade Agust. Det lyste
genom dörrspringan nere vid golvet och man talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
