Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 452 —
trakten, och mr Dantes vore i förföljandet av ett spår
lika skicklig som vilken indian som helst. Han bad mig,
att vara alldeles lugn och att försöka, att om möjligt
sova under hela natten, så att jag skulle känna mig kry
nästa dag och vara rustad för alla händelser.
O, Jeannette, aldrig skall jag kunna beskriva för dig
med vilka känslor jag lade mig ner i en av de stora
rymliga nischerna, som Justus visade mig! Mina
föräldrar, Richard, du, mina vänner — jag såg er alla
liksom i en syn och i tankarna talade jag med er. Jag
tänkte på, om det skulle vara likadant när jag var död!
Denna förfärliga tystnad! Ack, hur bullersam är då
icke den tystaste natt över jorden, i jämförelse med den
tryckande stillheten därnere — ja det är en verklig
dödstystnad! Jag hjälpte mig äntligen med att lägga
min klocka intill örat. Medan jag lyssnade till det
enformiga tickandet, insomnade jag dock till sist.
Jag vaknade upp med ett skrik, i tanke att grottans
tak störtade ned över mig. Nattsvart mörker omgav
mig. Justus hade släckt ljuset. Jag lugnade mig först
då han ropade några ord till mig. Jag bad honom att
tända vaxljuset. Han gjorde det, men skuggade det
från alla sidor med stenar, som funnos i tillräckliga
mängder överallt på marken. Jag frågade honom
varför han vidtog detta försiktighetsmått.
"Jag har för ungefär en halvtimme sedan hört något,
som lät som avlägset buller", svarade han mig. "Det
är lätt möjligt, att det inte är något annat än vittrande
stenar. Men det kunde ju också möjligtvis vara en
människa. Visserligen kunde det ju också vara våra
vänner. Om mr. Dantes, vilket jag icke tvivlar på, har
tagit ett extra tåg, kan han redan vara här i närheten.
Tillåt mig, miss, att jag lämnar er här för ungefär tio
minuter. Jag känner ett ställe, varifrån man på mycket
långt håll kan höra varje ljud. Stanna lugnt i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
