- Project Runeberg -  Miljonbruden /
398

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 398 —

beslut. Han hade mycket ogärna lämnat platsen
framför vakten; men lians närvaro där kunde icke nytta till
någonting, och hans viktigaste planer kunde endast
komma till utförande inne i staden.

Han gick in i ett kafé och beställde sig en stärkande
dryck. Sedan stödde han tankfullt huvudet i handen.
Han darrade alltjämt. Denna darrning lämnade honom
sällan efter den genomlidna skräcken i paviljongen. Det
var ett slags hemligt bävande, ett nervernas lätta
vibrerande.

Var det Richard? Likgiltigt om det var han eller
ej, han måste handla som om det vore han.

Han genomskådade nu också missionärens plan; han
visste, att denne ville utsätta honom för samvetskvalens
tortyr. Visste mr. Büchting, att Richard ännu levde?
Utan tvivel, t. o. m. Eliza kunde ha vetskap därom.
Han påminde sig tiden, då hon började ändra sätt. —
Han erinrade sig gestalten på järnvägsstationen den där
natten, som han hade tagit för ett spöke. Den gången
hade Dantes och Richard anlänt. Nu hade han även
en förklaring till mr. Everetts talrika utflykter. Utan
tvivel besökte han Richard. Men varför anklagade
Richard icke sin f. d. vän? Däri låg det gåtfulla. Han
kunde endast förklara det därigenom, att Dantes först
så småningom ville tillintetgöra honom, och därför
hade han antagligen icke ens sagt mr. Everett hela
sanningen. Ralph kände sin farbror tillräckligt för att veta,
att han aldrig skulle vara i stånd att dölja en så
fruktansvärd hemlighet, om man hade anförtrott honom
den.

Nåja, hur som helst, tärningen var kastad —■ han
hade ingenting att välja på! Richard levde! Vid
denna tanke vred han sig som i kramp. Alltså hade ändå
de andra, de s. k. rättrådiga eller rättfärdiga, de
skenheliga, vilka han hatade i sitt innersta, segrat över
honom! Nej, inte ännu! Än låg det i hans makt, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free