- Project Runeberg -  Miljonbruden /
329

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 329 —

kan ändå inte tro det! Men ändå, det skygga väsen,
som han visade från det ögonblick, då negern talade
med mig, hans förskräckelse på tåget — —."

Han omtalade för Dantes händelsen på stationen.

"Så vore det för honom det fruktansvärdaste och
rättvisaste straffet", sade Dantes därpå, "att låta honom
tro att Richard ännu lever och att han plötsligt kunde
stå framför honom och att han därvid måste hyckla
glädje trots dödsångesten i sitt hjärta — det bittraste
straffet för hans hyckleri!"

"Men han bör väl bäst av alla veta att Richard är
död!" sade Büchting dystert och sorgset.

"Efter allt vad du meddelat mig tycks det vara
antagligt, att Richard undkommit det första mordförsöket och
att han verkligen blivit förnekad av Ralph i Providence
och att han överlämnats åt krigsrättens dom", sade
Dantes. " Kunde man ingiva Ralph den tanken, att den där
fången i Providence icke är död, så skulle han själv
förråda sig genom sin oro, eller också plågas av ett
förskräckligt men rättvist straff."

"Utan tvivel, sade Büchting sorgset. "Men han är
nog säger på sin sak."

"Kom så gå vi nu in", sade Dantes avbrytande
samtalet. "Jag måste visa dig flera brev och har även en
del beträffande Lotario att berätta dig."

Tigande gingo de till huset. Dantes sade till mr.
Bird, som arbetade i trädgården, att han och hans yngre
följeslagare alltid togo emot herr Büchting, men han
förhöll honom ännu en gång att alltid vara ytterst
försiktig. Härpå gingo de in i det enkla, men mycket renliga,
rum i vilket Dantes bodde.

"Jag måste säga dig något, min son", började Dantes
allvarligt i det han grep Büchtings hand. "Kan du tåla
en mycket glädjande nyhet utan förberedelse? Kan du
tänka dig, att Everetts förhoppningar, Elizas aningar
skulle kunna ha varit riktiga, att —."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free