- Project Runeberg -  Miljonbruden /
153

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 153 —

träda. Edmond hade nästan väntat det. Han ansåg det
för nästan omöjligt, att Alfonso med sin lilla skara
skulle kunna storma porten. Men hur skulle det vara,
om han själv nu sökte sig en utgång, som senare kunde
vara vännerna till nytta vid ett eventuellt upprepat
anfall. Han hade tidigare från sin hydda observerat
indiankvinnor och barn på taken. Det måste alltså
in-neifrån hyddan finnas en trappa upp till taket och
därifrån måste man kunna komma ut i det fria.

Under det skotten vid porten blevo allt mer sällsynta
och indianernas krigsrop började överrösta de vitas
tillrop, började Edmond med sin undersökning. Han smög
längs hyddorna som bildade byns utsida. I enstaka
hyddor syntes eldar, som antagligen hade blivit tända
sedan de första skotten börjat knalla. Kvinnor och
barn sutto runtomkring eldarna. Edmond sökte efter
en hydda, som kanske, om också bara för tillfället,
hade övergivits av sina invånare. Men han fann ingen.
Han ansåg det alltså klokast, att tränga in i en mörk
hydda, som kanske tillhörde en ung ogift indian. Han
såg dörren till en av hyddorna stå öppen. Edmond
lyssnade, ingen tycktes vara därinne, han vågade sig in.
Han tände en av de små vaxtändstickorna, som han
alltid brukade bära på sig, och lyste omkring sig.
Slumpen tycktes ha väglett honom lyckligt, hyddan var tom.
Han upptäckte även trappan som ledde upp på taket
och steg försiktigt upp för den.

Sedan han kommit upp på det flata taket, såg han
två skott blixtra till vid porten. Skulle han hoppa ned
här — höjden var icke särskilt stor och han hade
ofta vågat djärvare språng. Han böjde sig i mörkret
ned över takranden, för att om möjligt, övertyga sig
om det kanske fanns något hinder därnere, en vallgrav,
en grop eller något ditåt. Han bemärkte ingenting
och ville just bestiga takets rand, för att släppa sig
ner på händerna och våga språnget, då han plötsligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free