Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 59 —
"Vem, vem är det?" frågade Howard hastigt.
"Flickan vid disken?"
Booth, svarade inte genast, såg åt disken till, tömde
sedan sitt glas och berättade:
"Det är ingenting särskilt med det, men det är ändå
en härlig slump! I februari var jag här helt incognito.
Hade affärer med en del av männen som stodo i
spetsen för upproret och förde ett ganska långtråkigt liv
och som jag endast kunde hålla ut med för den goda
sakens skull. Jag bodde i ett litet boardinghus därborta
i Rocketts. Det bodde tyska invandrare där, och då
upptäckte jag den där flickan vid disken, som jag ju
inte behöver beskriva närmare. Hon syntes mig ej
höra till invandrarna, hon förde sig bättre och ledigare
och det låg även något visst över hennes väsen, som
häntydde på en annan klass. Hon är mycket vacker
och har en underbar figur, kanske aderton eller nitton
år och vad som särskilt intresserade mig, var ett drag
av dyster beslutsamhet i hennes ansikte. Hon talade
mycket litet med de andra och stod för det mesta tyst
bland dem, liksom frånvarande. Det måste ha varit
alldeles särskilda förhållanden, som hade sammanfört
henne med invandrarna. Jag började spionera och
erfor, att tyskarna väntade på någon här för att sedan
bryta upp till det inre av landet och att deri unga
flickan likaledes var tyska, ehuru icke släkt med någon
av de andra. Jag erfor också var hennes rum var
beläget; en liten kammare ovanför min egen. Fast
besluten att begagna tillfället och smida så länge järnet
var varmt, gick jag på kvällen, då alla tycktes ha gått
till sängs upp till vindskammaren. Jag hade hört, att
man kallade en av tyskarna för Wetzel, knackade
alltså djärvt på dörren och svarade på hennes fråga vem
det var: Wetzel. Hon öppnade genast och ryggade
naturligtvis tillbaka, när hon fick syn på mig. Men nu
var jag i alla fall där och då jag vid det första
has-M. B. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
