- Project Runeberg -  Miljonbruden /
47

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 47 —

fördömt litet om vad folk tänker och säger om honom.
Men han har sådana förbaskade idéer om humanitet
och sådana dumheter, vilka göra honom värre än den
största skränfock i kongressen eller i senaten."

"Fan, må ta honom!" ropade Staunton avbrytande.

"Amen!" bekräftade Ralph. "För det första har han
nu nog och vem vet, om han någonsin får återse
Libertyplantagen. Naturligtvis är jag dig uppriktigt
tacksam Staunton, och som bevis vill jag ge dig en äkta
havanna, en sådan som en Jefferson Davis förtjänar."

"En fin tobak," sade Staunton belåten," det dofter
i hela kåken. Förut luktade det nigger här."

"Jaså du märkte det också?" frågade Ralph
förvånat. Mig tycktes det också på lukten som om en sån
där svart hund hade legat här."

"Du har väl sett efter?" frågade Staunton seende
sig snabbt omkring.

"Naturligtvis!" svarade Pettow. Allt är klart.
Kanske förut en sådan flyktig hund legat här. Vad skall
ni ta er till med Büchtings svartingar?"

"Jag vet inte! De i Richmond få bestämma däröver,
bara rätt många komma levande dit," svarade
sydstatsbon. "Förmodligen komma de att
bortauktione-ras, och om någon vågar att mucka, så blir han helt
enkelt nedskjuten."

"Den gamle gossen hade inte lite lust att komma
till Södern för att hämta igen dem." sade Ralph.

"Må han bara komma," ropade Staunton. "Vi
skulle gärna vilja lätta honom på några miljoner. Om du
inte hade skrivit, att vi inte fingo röra honom och hans
familj, så hade jag redan idag tagit honom med mig.
Förresten är det synd, att halvmulattskan undgick oss.
Det är en vacker varelse. Goddam!"

"Det är mig dock angenämare, att jag kom
emellan," sade Ralph. "I stället för att man nu är mig
tacksam för, att jag kom i rätt tid, skulle man aldrig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free