Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dramaten upplevde nu några är av lugn och
fridfull lycka. Någon tävlingsscen att räkna med
fanns ej längre, då Nya Teatern — eller som den
numera kallades: Svenska Teatern — sjunkit ned
till namn, heder och värdighet av sekundteater.
Visserligen kunde Svenskan då och då hitta ett
program, som drog folk. Ett sådant var t. ex. »Livet
på landet» med Victor Holmqvist som onkel Bräsig,
men allmänheten hade nu en gång för alla fått för
sig, att ville den se god skådespelarkonst skulle den
besöka den lilla eldfarliga lådan vid Carl XIII:s
torg. Där fanns ju Fredriksson och där fanns
Ellen Hartman.
Sujetterna, av premiäraktörs rang, hade nu
äntligen fått sin vilja igenom och blivit societärer.
Associationens första försöksår var idel solsken.
Konung Oscar II var personligen mycket
intresserad av företaget och blev — genom Fredriksson som
föredragande minister — noga underrättad om alla
organisatoriska och artistiska detaljer.
I sina memoarer berättar Fredriksson hurusom
vid uppförandet av Christiernssons »Gurli»,
majestätet blev obehagligt berörd av en replikväxling
mellan de unga målarna, med anledning- av en
portugisisk orden som en av dem pantsatt.
»Hur mycket fick du?»
»Tssh . . . två . . . två å femti.»
Kungen vände sig förvånad mot Frippe.
»Vasa? Bara två och femti?»
»Nej, ers majestät, tjiigutvå och femti.»
»Jaså, ja det kan så vara», svarade kungen,
varpå hans majestät med bibehållet sinneslugn åsåg
föreställningen till slut.
6 Teaterhistorie och teaterhistorier.
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
