- Project Runeberg -  Hamnen. Roman /
135

(1925) [MARC] Author: Gideon Martins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nej, de’ är just de’ värsta. — Fast vi får väl se,
om inte sanningen kryper fram till slut.»

Och så gingo de båda detektiverna. —

En vecka efter gamle Northons första besök.
Klockan slår just elva. Det är ovanligt fridfullt i den stora
sjuksalen. En man med omlindat huvud och armen i
band sitter på bordet framme vid fönstret och läser
högt ur Jesu bergspredikan. Solstrålarna dansa på
väggen mitt emot. Klockan tickar. Ett par blåklädda
biträden komma och gå tyst som andar för att inte
störa uppläsaren. —

Mannen lägger just ihop sitt Nya Testamente, då
dörren ut till korridoren sakta glider upp på glänt.
Ett ungt, friskt och solbränt kvinnoansikte blir synligt.
Alla stirra på den främmande uppenbarelsen. Även om
en karl ligger i själatåget, har han ögon för en ung och
vacker kvinna.

Damen stannar först på tröskeln och ser sig omkring,
ängslig, nyfiken som en skolflicka. Sedan går hon på
mjuka fjät fram till närmaste bädd och framställer
viskande en fråga.

Mannen i bädden reser sig till hälften upp och pekar
på en säng snett över och mitt emot hans egen. I den
sängen ligger styrman Ankar. Han ögnar just i en
tidning — kanske för att dölja sin egen nyfikenhet, ty
styrman Ankar vill bravera med bättre uppfostran än
de andra här.

Hon nickar och ställer med en viss tvekan sina steg
bort mot Ankars säng. Tidningen faller som av sin
egen tyngd mot golvet och Ankar stryker med handen
upprepade gånger över ögonen.

»Styrman kanske inte känner igen mej ?» frågar hon
och ser deltagande in i hans ögon.

I bäddarna runt omkring stå allas ögon på skaft. Då
behärskar sig Ankar men säger med ansträngd röst:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghamnen/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free