Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de vore av idel guld. Och de stilla naturvidderna
skimrade likt brokad. Efter en stund döko samma klippor
och skär upp igen, ty båten gick i en stor, vid cirkel.
Plötsligt blev direktör Northon synlig i
dörröppningen till det rum, där Ankar satt i ett hörn. Den gamle
fyllde hela dörröppningen, fixerande rummet. Ankar
kröp ihop, som om han ville göra sig osynlig.
Men nu hade den gamle redan upptäckt honom.
»Jaså», sade han och gick bort till Ankars bord,
»jaså, Viktor sitter här ensam och filosoferar.»
Styrman Ankar hade rest sig upp av pur vördnad.
»Sätt sej, Viktor. Här är vi gäster allesamman —
äm-häm.»
Och Ankar sjönk ner. Långsamt och försiktigt.
»Nå-å, hur går de’ me’ sysslan?»
»Jo tack —»
»Äm-häm, har Viktor ännu varit i tillfälle att
konstatera, om den där barn-sjuk-domen är i till- eller
avtagande ?»
Ankar såg både förlägen och frågande ut.
»Jo, jag menar, äm-häm, om de där bråkstakarna,
som kallar sej syndikalister (Ankar ryckte till) lyckas
göra något ofog?»
Den gamle såg den unge stint i ögonen.
Ankar harklade sig av rådvillhet. Vad skulle han
säga? Säg du sanningen, viskade en röst i hans inre.
Och Ankar berättade utan omsvep, att
syndikalis-men bland stuveriarbetarna tydligen var i tilltagande.
»Kan Viktor ge mej några namn ?»
Ankar skruvade sig, som om han klämdes mellan
ett städ. Den gamle följde honom med sin örnblick.
Ankar var i rederiets tjänst. Han måste därför göra
sin skyldighet. Lågmält nämnde Ankar de värsta:
gänget på Tomas.
Den gamle tog upp en blocknotes och antecknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
