Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verna få skulden. Herrar avdelningschefer känna sig
som trotjänare.
På slaget fem kör chaufför Ferm fram till stora
entrén.
I dag tar direktör Northon för undantagets skull
vägen genom sonens rum, slår honom på axeln samt
säger kort och distinkt:
»Go’ midda’, gosse.» Sedan, lite mera familjärt:
»Ja, i kväll ska ni väl vara för er själva.»
»Marianne kommer visst och äter middag hos oss,
pappa.»
»Gör hon de’. Sitt inte uppe för länge bara. Ni
behöver — hm — vila — bägge — två. Jo, apropå,
när Viktor kommer, så låt honom förstå, att hans nya
syssla inte är någon sinekur. Den fordrar smidighet,
framför allt smidighet, så vi inte råkar i klammeri
onödigt, äm-häm.»
»Jag tror att Ankar passar, pappa. Han är ganska
— hm — hal.»
En glimt kommer i den gamles öga. Han nickar
och går.
Den spetsiga doppskon stöter hårt i trappornas
marmor. Ljudet ekar i korridorerna, tränger genom stängda
dörrar in på expeditioner och kontor. Hundrade läppar
tissla i devota tonfall: »Nu går gubben.»
Utanför stora entrén stannar direktör Northon ett
ögonblick, hälsar på chaufför Ferm med två fingrar till
hattbrättet, betraktar hamnbilden, låter ögat glida över
till Standardverken. Därborta reser sig skrovet till en
av Göteborg-Ostasiens nykontrakterade båtar, en jätte
på 20,000 ton. Varje eftermiddag stannar herr Northon
och fixerar det växande skrovet. Och då slår hans
gamla redarehjärta trots åren ungdomliga slag, medan
läpparna mysa förnöjt. Så länge gamle Northon hållit
i tyglarna har G. O. A. bara vuxit, trots kristid och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
