- Project Runeberg -  Hamnen. Roman /
16

(1925) [MARC] Author: Gideon Martins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På andra sidan älven väsnas varven.
SHIPBUILDERS ENGINEERS REPAIRERS lysa i jättehöga
bokstäver från en maskinhallsfasad. Lyftkranarna
svänga sina tunga plåtsjok som leksaker. De sänkas
långsamt ner över det vardande plåtskrovet, där de
genast manövreras fast stycke efter stycke med
nitham-rarnas hjälp. Och så växer kölen undan för undan.
Ännu längre bort stiga väldiga, roströda stålskelett mot
himlen. De se ut som gigantiska, levande väsen, vilka
plötsligt stelnat i en rörelse: Götaverken.

Men nu har Stockholm kommit mitt ut på älven.
Blott några hundratal meter till och färden är lyktad.
Denna bit väg in till bojarna blir också den
praktfullaste. Solen står nu mitt på fästet. Töckenslöjor,
rök och dimma ha skingrats. Luften är kristallklar
som i morse ute till havs. I en vid halvbåge breda
hamnkvarteren ut sig, glänsande i guld och blixtrande
av tusen sinom tusen reflexer. Längst i fonden skjuter
Kvarnberget upp sina hopgyttrade huskomplex,
liknande på långt håll en guldskimrande kägla.
Fasetterna gnistra som diamanter: solstrålarna stå rakt in
på fönstren, återkastas mot vattenytan, där de gunga
upp och ner, upp och ner i lycklig frigjordhet. Det
är som om de begivit sig ut på egen hand och moder
sol inte längre bryr sig om dem. Navigationsskolans
torn står isolerat i gyttret, mellan Packhusplatsen och
Skeppsbron bildar perspektivet en dalgång: Stora
hamnkanalen. Men längre till höger höja sig i
terrassform Otterhällans tysta kvarter av hyreskaserner,
medan rakt ut det bullrande city fortplantar sitt eko ända
hit ut på älven. Och ur massan av glänsande
koppartak på Mercuriipalatsen därinne stiger den gamla
domkyrkans tunga massiva torn mot höjden. Guds hus ser
ensamt och övergivet ut i denna mammons bullrande
och larmande värld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghamnen/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free