Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Moki-indianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moki-indianerna. I 5 j
upp och ned på stegarna, och små nakna bruna barnungar försöka med mindre
framgång samma experiment, krampaktigt klängande sig fast vid stegpinnarna, tills
de, komna halfvägs, bärgas af en hjälpsam moders händer. Tafl. XVII, en fotografi,
tagen i ett obevakadt ögonblick, ty frivilligt låta icke indianerna fotografera sig, gifver
en ganska trogen bild af lifvet vid en Moki-gata.
Bland alster af Moki-indianernas konstflit märkas först väfnader. Så väl af ull
som bomull väfva de i konstrika mönster mantlar, täcken och filtar. Bomull odlade
de fordbm själfva, men de finna det nu bekvämare att erhålla bomullstygen färdiga
från handelsboden. Af ullgarnet stickas äfven strumpor. Yucca användes att fläta
mattor och korgar, af hvilka flera olika slag förfärdigas. Några korgar göras af
färgade tunna vidjor med inflätade mönster, ofta foreställande något såsom heligt
ansedt djur. På hvit bomullsväf broderas brokiga mönster; hvita bomullsmantlar
med granna bårder användas vid danserna.
Ett slags mjuka täcken tillverkas af harskinn, hvaraf långa smala remsor hopsys.
Dessa täcken läggas under bädden för att göra den varm och bekväm. Stundom
användas de som förhängen för dörrarna för att utestänga vinterkylan.
Lerkärl af egen tillverkning användas i stor mängd, om ock amerikanskt porslin
redan börjat uttränga den hemmagjorda varan. Krukmakaryrket utöfvas uteslutande
af gamla squaws. Massan i kärlen utgöres af lera, som först befrias från främmande
inblandningar, därefter med vatten knådas till en deg, uti hvilken inblandas fint
krossade bitar af gamla krukor. Af den så tillverkade plastiska massan formas kärlen
för hand, utan användande af någon krukmakarskifva. Intet annat verktyg begagnas
än ett litet stycke af ett kurbitsskal, med hvilket ytan oupphörligt fuktas och slätas.
När kärlet erhållit den önskade formen, torkas det i solen och poleras därefter, vanligen
med en liten flat sten. Med små borstar af harhår eller yuccafiber anbringas mönstren
i olika färger, rödt och gult (järnockra), hvitt (kaolin) och svart (kol?). Slutligen
ställas kärlen försiktigt på några små stenar och täckas öfver med bränsle, hvartill
användes fårdynga, torkad och hoppressad. Bränslet antändes, och efter förloppet af
en timme är kärlet färdigbrändt och tillräckligt afsvalnadt för att kunna aflägsnas
ur den improviserade ugnen.
Det moderna Moki-lergodset är i alla afseenden vida underlägset Mesa
Verde-godset och det antika lergodset från sydväststaterna i allmänhet. Massan är hos det
förra lösare, mera porös, och kärlen äro bräckligare. Ytan är matt och kan ofta
repas med nageln, under det att ytan af en del kärl från klippboningarna ej ens
kan repas med stål. Färgerna äro af annat slag; i stället för skarpt framträdande
svarta mönster på hvit botten, målas bruna och rödaktiga ornament på gul botten.
Den för Mesa Verdes klippfolk karakteristiska, smakfulla ehuru enkla ornamentiken
återfinnes ej hos Mokis. Vi träffa hos dem invecklade, smaklösa mönster af sneda och
krokiga linier, sammansatta på många olika sätt, och slarfvigt utförda. Former ur
djur-och växtvärlden, så ytterst sällsynta på det antika lergodset, användas med förkärlek af
G. Nordenskiöld, Klippboningar. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
