Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttryckande[1]. Tecken-språket skall
således aldrig uttränga talegåfvan och
göra den umbärlig, äfven derför, att det
icke i mörkret kan användas. Men
jemte densamma blir gesticulationen både
naturlig och nödvändig, ty den bidrager
ganska mycket att göra talet begripligt
och förstärka dess uttryck. Naturen har
lärt hvar och en Menniska att
beledsaga sitt tal med åtbörder och miner, och
ehuru detta i allmänhet sker på
enahanda sätt, har likväl den ena häruti ofta
stort företräde framför den andra,
isynnerhet den hyfsade framför den mindre
hyfsade. Detta fullkomligare sätt att med
kroppsliga rörelser gifva uttryck och
styrka åt sina ord har man bragt uti
reglor, och deraf bildat en egen konst,
som kallas Mimik.
Natur- och tecken-språket hafva
djuren, åtminstone en del af dem, i en viss
grad gemensamt med Menniskan; men
talegåfvan alldeles icke; denna är
menniskan ensam förbehållen. Ty att några
djurslägten, isynnerhet bland foglarna,
kunna lära sig att illa härma några ord,
kan ej gälla som ett inkast häremot, då
man vet, att de blott mechaniskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
