Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Farsoterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Immunitet. 561
gare än de hinna fortplanta sig. Dessutom framkallar hvarje
främmande element, som intränger i organismen) en retning med
deraf beroende inflammation, anhopning af lymfceller och en an-
senligt ökad saftströmning till den hotade väfnadsdelen, och följ-
den häraf plägar blifva, att ämnesomsättningens energi ökas i väf-
naden och att de inträngda bakterierna ännu hastigare och lättare
aflägsnas. Endast de bakterier kunna derför framkalla sjukdom
och nedsätta sig i den lefvande kroppen, hvilka derstädes hastigare
öka sig än de hinna aflägsnas och icke genom inflammations-
och andra reaktionsföreteelser nog hastigt och lätt undanskaffas
eller oskadliggöras
u
. Men härtill fordras, att de antingen ega en
alldeles utomordentligt energisk tillväxt eller ock att de utöfva
en verkan, som åstadkommer en djupare gående förstöring af väf-
naderna och måste tillskrifvas det giftiga inflytande, som utöfvas
af de sjukdoms- och sönderdelningsprodukter, hvilka enligt Nägelis
åsigt vidhänga bakterierna och omgifva dem liksom med ett
omhölje.
De patogena bakterierna trifvas icke lika väl i hvarje djur-
kropp; somliga bakterier angripa blott en, andra åter en annan
djurart, men förmå icke skada de öfriga. I detta hänseende visa
närstående djurspecies de största olikheter, och till och med exem-
plar af samma djurart förhålla sig mycket skiljaktigt. Äfven bland
menniskorna hemsökas merendels endast de för en bakterieinvan-
dring disponerade personer, medan andra menniskor, hvilka lika
mycket utsatt sig för den samma, icke angripas. Denna indivi-
duella disposition eller individuella immu nitet kan väl ofta
betingas deraf, att de patogena bakterierna finna eller icke finna något
passande ställe, sår, sprickor i huden, tunna och späda slemhinnor
hos barn, att intränga i kroppen, men för många infektionssjuk-
domar tyckes när- eller frånvaron af sådana ställen icke vara af
någon betydelse för dispositionen. I dylika fall måste man sanno-
likt söka anledningen till den större eller mindre dispositionen i
den större eller mindre kraft och liflighet, hvarmed omsättningarne
och afsöndringarne i kroppen försiggå. Ofta förmå de patogena
bakterierna endast innästla sig i sjukligt förändrade organ utan
att vi derför kunna närmare angifva den beskaffenhet, som fordras
hos organet för att gynna bakteriernas inträngande. Sålunda måste
för insjuknande i lungsot vissa förändringar i den normala slem-
Monnishans helsa. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
