- Project Runeberg -  Menniskans helsa och vilkoren för dess bestånd och förkofran /
193

(1883) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Näringsmedlens smältbarhet. Näringsbehofvets storlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Smältbarheten beroende af olösliga ämnen i födan. 193
ringsmedlens större eller mindre fasthet för deras smältbarhet.
Man har funnit, att anrättningar af mycket fint mjöl af skidfrukter
tillgodogöras temligen väl och att efter fint fördelade och mycket
länge kokta ärter, lins och bönor vanligen blott obetydligt med
osmälta näringsbeståndsdelar bortgå i uttömningarne, hvaremot
icke malna, om ock tillräckligt kokta skidfrukter till och med hos
vid deras förtäring vana, fullväxta personer lemna tarmarne nästan
oförändrade. Enligt Fr. Hoffmann lemnade en person efter för-
täring af en bestämd mängd helkokt lins, potates och bröd om
dagen i tarmuttömningarne 116 gram torrmassa, som innehöll
nästan hälften af de förtärda qväfvehaltiga beståndsdelarne, men då
samme person erhöll en motsvarande mängd qväfve och kol i
form af kött och fett, afgingo i uttömningarne blott 29 gram
torrmassa med 18 procent af det förtärda qväfvet. ,
Panum fann
att samma deg smältes helt olika allt efter som han bakades
till bröd eller förarbetades till gryn. Brödet smältes bättre än
grynen, och af dessa egde de små en större smältbarhet än de
stora. Alla dessa förhållanden visa huru vigtigt det är, att alla
fastare näringsmedel, hvilka endast otillräckligt kunna tuggas af
menniskan, före användningen undergå en behandling, som under-
lättar eller ersätter tuggningen, och för de flesta och i synnerhet
de vigtigaste vegetabiliska näringsmedlen är detta ett oundgäng-
ligt vilkor för deras ’ brukbarhet.
Näringsmedlens större eller mindre smältbarhet beror äfven
af de för menniskans matsmältningssafter alldeles olösliga äm-
nen, med hvilka de närande beståndsdelarne i dem finnas upp-
blandade. I de animaliska födoämnena finnes endast obetyd-
ligt med sådana ämnen, men i vegetabilierna ligga de närande
ämnena, ägghvita, socker, stärkelse, fett, inneslutna i celler, hvilkas
väggar bildas af det osmältbara trädämnet eller cellulosan. Ju
rikare ett näringsmedel derför är på dessa olösliga ämnen och ju
oåtkomligare dess näringsämnen äro för •
magsafternas lösande in-
verkan genom sin inneslutning i dem, desto mindre lättsmält är
det samma. Dessa olösliga ämnen genomvandra dessutom icke
helt enkelt tarmkanalen och afskiljas, utan inskränka äfven upp-
sugningen af de lösta näringsämnena. Efter förtäring af en mått-
lig mängd kött kunna vanligen inga muskelfibrer såsom sådana
upptäckas i uttömningarne, men blandas enligt Fr. Hoffmakn
Menniskam halsa. 13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:43:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/menhelsa/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free