Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Näringsmedlens smältbarhet. Näringsbehofvets storlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kokkonsten. 181
nämna den sal, i hvilken han ville spisa, för att denne genast
skulle veta huru måltiden borde anrättas. Vid ett besök af Pom-
pejus och Cicero sade han blott: “Duka i Apollosalen“, och en
taffel serverades, som kostade 33,000 kronor. En rätt näktergals-
tungor skall en gång hafva kostat bröderna Arrii 90,000 kronor,
Domitianus sammankallade senaten för att rådslå om tillredningen
af en ovanligt stor flundra, och Pollio matade ålarne i sina
dammar med svarta slafvar för att derigenom gifva deras kött en
finare smak.
I den kristna verlden var kokkonsten företrädesvis hemma-
stadd i de andliges boningar; en dugtig pater köksmästare var
för herrar prelater och i klostren den vigtigaste personen. För
•öfrigt hafva lekmännen äfven i senare tider icke stått efter för
prester och munkar. Londons city gaf t. ex. för Georg iii ett
gästabud med 414 rätter, som kostade 6,900 pund sterling.
Tycket för läckerheter leder ofta till egensinne och slöseri,
som stör helsa, lugn och tillfredsställelse; det förfaller med sitt
vah ofta icke blott på ämnen, som verkligen reta gommen, utan
äfven på högst åfventyrliga saker, hvilka utmärka sig genom sin
sällsynthet och d^rhet eller endast genom en raffinerad beredning
kunna göras njutbara och erhålla fumet och haut-gout. Kejsar
Joseph ii brydde sig endast föga om bordet liksom Ciesar och
Napoleon i samt våra svenska regenter Carl xi och Carl xii
och den utmärkte Ganganelli, såsom påfve kallad Clemens xiv.
Desto större tjusningskraft egde taffeln för Friedrich ii af Preus-
sen, som till sin hofmästare Noel skref en poetisk epistel till
beröm för hans förträffliga pastejer, men tilläde: “Sådana pastejer
skola till slut föra oss båda i helvetet"; hvarpå Noel svarade:
“Ers majestät, ingendera af oss skyr elden." Konungen hade
blifvit uppfostrad vid ölsupa och rekommenderade ifrigt denna
förträffliga anrättning, men aktade sig sjelf noga att mera smaka
henne. Till de redan förut starkt kryddade maträtterna kunde
han vid bordet enligt Vehses berättelse tillsätta hela skedblad
ingefära, muskotblomma m. m., och hans lifrätt, s. k. polenta
eller majs med parmesanost, koktes med hvitlök i smör.
“Kock, säger Demokritos’ författare, heter på grekiska fiu-
yei oos och kockar äro äfven i besittning af den verkliga / iciyttci
eller konsten att förvända sinnena, här syn och smak. Bordets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
