Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre männen - Andrée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deltog gärna i barnens upptåg och lekar i de familjer, där han
umgicks.
Var Andrée inte ärelysten? har många gånger frågats. Jo,
den unge Andrée var ärelysten. Men denna ärelystnad brändes
bort undan för undan. Fanns det möjligen något kvar av den
i rent personlig mening — ärelystnad för ett mål är en annan
sak — så försvann det alldeles inför det stora allvaret i
uppgiften och ansvaret för kamraterna.
På den avskedsfest som Sällskapet för Antropologi och
Geografi gav före expeditionens avresa 1896 yttrade Andrée i
sitt tal: "Det har frågats mig om jag gjort något testamente.
Nej, det har jag inte gjort. Men jag skulle vilja ge mina
landsmän som mitt testamente en bön: Tag bättre vara på
era stora män! Gör ej vägen så svår, arbetet så tungt för
t. ex. sådana män som Adolf Erik Nordenskiöld och Arthur
Hazelius!"
Dessa två voro nog de människor Andrée beundrade mest.
När han kände sig modfälld brukade han gå ut och titta på
Nordiska museet och säga sig själv: "Kom ihåg att varenda
sten och varenda spik i det huset har tiggts ihop av en man,
därför att han ägt en hel och brinnande vilja till en sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
