Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - VII. Far och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är vad man kallar skolka?»
»Ja.»
»Kvällen före examen ansåg du lämpligt att, i stället
för att läsa, gå ut och inlåta dig i ett skamligt slagsmål
med gatpojkar. Jag sade ingenting då. Jag tror
nästan att jag skulle ha förlåtit dig det, om du hade
redt dig bra i skolan.»
Joe hade ingenting att säga. Han visste, att han
hade ett helt annat sätt att se på saken, men han
kände på sig, att hans far ej förstod detta och att
det ej tjänade mycket till att tala om det.
»Felet med dig, Joe, är ditt slarv och din brist på
uthållighet. Vad du behöver är någonting som jag
inte har låtit dig få göra bekantskap med, och det är
sträng disciplin. Jag har en tid funderat på, om det
inte vore klokast att skicka dig till en förberedande
krigsskola, där man ålade dig bestämda göromål
och där det vore bestämt utstakat för dig vad du hade
att göra i vartenda ögonblick under dygnets lopp ...»
»Ack, pappa, du förstår inte, du kan inte förstå!»
utbrast Joe slutligen. »Jag försöker läsa — jag
försöker ärligt att läsa, men jag vet inte hur det kommer
sig — jag kan inte. Jag är kanske en odugling. Jag
har kanske ingen fallenhet för att läsa. Jag vill ut
i världen. Jag vill se livet — jag vill leva. Jag vill
inte till någon krigsskola, hellre då till sjöss, vart som
helst där jag kan uträtta något och bli något.»
Mr Bronson såg vänligt på honom. »Det är bara
genom studier som du kan hoppas uträtta något och
bli något i världen», sade han.
Joe gjorde en åtbörd av förtvivlan.
»Jag vet hur du känner det», fortfor mr Bronson,
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
