Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Andra Artikeln - 53. Jesus Christus, verldens Frälsare - 254. Presten och den dödssjuke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
BEN A POSTOLISKA BEKÄNNELSEN.
blir min sista, hvarföre jag, för att af er få höra
någonting uppbyggligt, låtit tillkalla er. Till
undvikande af alla ordstrider, får jag på förhand förbehålla
mig, att ni ej säger något om Jesus, ty om Honom
vill jag icke höra ett ord." Presten svarade: "det
var väl, att ni beredde mig derpå, emedan Jesus
annars säkert varit den, om hvilken jag först talat.
Lyckligtvis Unns mycket annat nyttigt och
uppbyggligt, som kan blifva föremål för vårt samtal. Ni har
väl ingenting emot att höra talas om Gud?" — "Nej,
visst icke; för den store och allsmäktige Guden har
jag alltid hyst stor vördnad." Presten började nu
utbreda sig öfver Guds kärlek till menniskorna,
hvilket så behagade den sjuke, att han i afskedets stund
bad honom snart återkomma.
Då själasörjaren härnäst besökte den förnäme
mannen, sade denne: "Hvad för godt ämnar ni i dag
meddela mig? Jag har mycket längtat efter er." Denna
gång afhandlades Guds allmakt, vishet och allvetenhet,
och ehuru ämnet gaf anledning till ganska allvarsamma
betraktelser, syntes den sjuke väl belåten. Under ett
tredje besök talade presten om Guds helighet och
beskref huru Han, såsom det fullkomligaste och renaste
väsende, ville se omkring sig endast rena och heliga
varelser. Denna afhandling befanns mycket
allvarligare än den föregående, hvilket än mera var händelsen,
då talet nästa gång vidrörde Guds rättfärdighet. "Herr
hofpredikant," utbrast den sjuke, "jag uthärdar icke
längre. Är Gud så helig och rättfärdig, som ni säger,
så är jag förlorad." Presten tog nu afsked, men för
att låta den känsla, som blifvit väckt hos sjuklingen,
litet djupare intränga i hans hjerta, återkom han ej
den följande dagen. Mannen lät då skicka efter honom,
och utropade vid hans inträde i rnmmet: "För fruktans
och ångests skull, förmår jag knappt att berga mig.
Säg mig åtminstone ett tröstens ord. Det känns, som
befunne jag mig redan i helvetet, eller rättare, som
vore helvetet inom mig. Yet ni ingenting, som skulle
kunna lugna mig?" — "Jag har intet annat att säga,"
svarade presten, "än att Gud, enligt sitt Ord, visser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
