Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 50. Guds hjelp i nöden - 244. Det behagliga sammanträffandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gtjds hjelp i noden.
nytta skola använda dessa penningar. De tillhöra den
resande, som ej kan vara långt borta." — "Ack, han
behöfver dem kanske icke," invände hustrun.
"Sannolikt bryr han sig ej om dem, när han icke gjort några
efterfrågningar." — "Deruti kan du då ändtligen
hafva rätt," fortfor mannen. Betänkande sig ännu en
stund, hvarunder deras stora nöd stod honom för
ögonen, kände han sitt goda uppsåt vackla. Den
villrådighet han sålunda iråkade, varade dock icke länge.
Snart utropade han: "Nej, nej! se allenast huru
härlig Gud låter säden på marken växa. Samme Gud
skall ock böja menniskornas hjertan att af sitt
öfverflöd dela med åt oss. Det kommer en annan
skördetid, som skall taga bort oss från denna verlden, och
snart blåser vinden öfver våra grafvar! Skulle vi på
denna korta mellantid göra oss skyldiga till ett
bedrägeri! Jag ryser vid blotta tanken derpå. Bort, bort
med penningarne! Det tyckes mig, som stode jag
inför verldens domare och hörde honom säga: ’Du har
såsom en annan Judas, för penningar bortsålt din eviga
salighet. Gå ifrån mitt ansigte.’"
Dessa ord gingo hans hustru så till hjertat, att
hon förskräckt utropade: "Hellre vill jag här i tiden
lida allt, än i evigheten gå bort från Ditt ansigte, o
Herre Jesus. Du har rätt, käre man, här gäller att
ej uppsåtligt synda mot Gud. Du bar så skrämt mig,
att jag skälfver och darrar, som om den onda
gerningen redan vore begången. Jag skall hemta din käpp,
och sedan må du springa så fort dina gamla ben
förmå, till dess du upphinner främlingen." Gubben
blickade ifrigt utefter vägen, medan gumman var inne i
huset och vid hennes återkomst derifrån räckte hon
honom käppen med de orden: "der har du, käre far.
Om du i stället att gå stora vägen, hvilken der borta
gör en tvär vändning, följer gångstigen genom skogen,
hinner du säkert upp den resande. Skynda blott!"
Dessa ord ropade hon efter sin man, hvilken,
ansträngande alla sina krafter, med framlutad kropp ocli
stödd på sin käpp, skyndade utefter gångstigen; men
som gumman tyckte, att det ändå gick för långsamt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
