Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 49. Guds försyn - 238. Porträttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guds föksyk.
af resans omkostnader, tröstade lian sig snart dermed,
att hans himmelske Fader så hädanefter som hittills
allt skulle hjelpa honom.
Sedan han fattat det beslut att lefva så sparsamt
som möjligt, till dess han kom till ett ställe, der han
kunde erhålla någon arbetsförtjenst, uppstod hos
honom den tanken, att han ej visste hvar han skulle
göra utaf sin kära tafla. Icke kunde han föra den
med sig, och till hvem skulle han anförtro den? Om
han också vetat någon att lemna den till, återstod
alltid svårigheten att skiljas från densamma. Han
hade ju köpt den för att genom dess åsyn bereda sig
en daglig och stundlig förnöjelse? I sin förlägenhet
föll det honom in att ur ramen uttaga och
sammanrulla målningen, hvarigenom han lättare kunde föra
den med sig. Då han en gång fått ett nytt hem,
vore det för honom en lätt sak att förfärdiga en annan
ram. Lycklig åt denna tanke, gick han till sin värd,
visade taflan och, meddelande honom sin afsigt, bad
han honom förvara ramen, till dess något tillfälle att
hemta den erbjöd sig. Då värden dertill lemnat sitt
samtycke, begärde Andreas hans hjelp att taga
målningen ur ramen, hvarefter de, sedan nödiga verktyg
anskaffats, lade handen vid verket. Duken, på hvilken
porträttet var måladt, hade blifvit nästan alldeles
lossad ur ramen och ett underlag af papper borttaget,
då man helt oförmodadt påträffade ett brefomslag, så
stort att det betäckte hela baksidan på taflan och
försedt med en så lydande utanskrift: "Till denna taflas
egare." I sin bestörtning skickade Andreas och värden
genast efter en lagkarl, berättade hela förloppet och
frågade huru man under sådana förhållanden borde
uppföra sig. Lagkarlen svarade småleende, att det i denna
sak ej vore svårt att säga hvad som borde göras.
Utanskriften på det med den forne egarens väl kända sigill
försedda brefvet, kunde ej missförstås, och som Andreas
på offentlig auktion inköpt och redan fullt betalat taflan,
var han och ingen annan dess rättmätige egare, hvarföre
ban hade full beslutanderätt så väl öfver den, som
öfver allt, som hörde till den samma. Det till honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
