Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 49. Guds försyn - 237. Bondesonen från Grundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guds rörsyn.
347
och der vår Jöns dels undervisade andra, dels af dessa
berömda’ reformatorer emottog undervisning. Då
freden var afslutad, återvände han till Köpenhamn, blef
magister och slutligen rektor vid samma skola, på
hvilkens bänkar han såsom en uppmärksam lärjunge
fordom setat.
Jöns Pederson, hvilken efter sin fäderneby antog
namnet Grundet, var en utmärkt skollärare, och många
män, hvilka sedan blefvo en prydnad för sitt land,
hade honom att tacka för kunskaper, hvilka öfver en
aflägsen framtid spridde välsignelserika frukter.
Dertill var han, såsom en sann kristen, ett mönster af
anspråkslöshet, återhållsamhet, fromhet och gudsfruktan.
Börjande hvarje mera vigtig handling med bön, böjde
han, vid någon hans vänner och fäderneslandet hotande
fara, knä för den Allsmäktige, och hans lifligaste
önskan var att verka något för Guds rike, hvartill
han, såsom pastor vid Domkyrkan i llibe, sedan erhöll
godt tillfälle. På denna plats arbetade han troget
till sin död, som inträffade 1565, samma år pesten
rasade i Ribe och bland höga och låga bortryckte
många offer. Äfven under dessa sorgliga
omständigheter visande sig såsom en trogen själasörjare, gick
den fromme mannen omkring i staden och vederqvickte
med Evangelii rika tröst sjuka och döende. Farsoten
var redan i aftagande, då den på en gång angrep
pastorns hus, hvilket dittills varit skonadt. Förutseende
sin snara hädangång, förlorade Grundet icke den fasta
hållning och det undergifna lugn, som under hans lif
utmärkt honom. Så såg man honom på sjelfva
dödsdagen resa sig upp i sängen, intala de sörjande tröst
och taga afsked af sina barn, hvarefter han drog sig
inom sig sjelf, för att i stillhet bereda sig till det
sista afgörande ögonblicket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
