Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 41. Plundring och röfveri - 193. Alexander den Store och sjöröfvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’270
IiO GUDS BUD.
41, Plundring och röfveri.
193. Alexander den Store och nj öröfVaren.
1 Cor. 6, 10. Hvarken tjufvar eller röfvare skola ärfva
Guds rike.
Alexander den stores soldater togo en gång fatt på
en sjöröfvare, hvilken genast blef förd till konungen.
Denne frågade huru han vågade med våld tillegna sig
andras egendom. Sjöröfvaren, som ej såg framför sig
annat än döden, svarade helt dristigt: "Som jag, o
konung! ej egde mer än ett enda fartyg, var det ditt
folk en lätt sak, att öfvervinna mig och föra mig i din
åsyn. Emedan du är mäktig, går du fri, ehuru du så
väl till lands som sjös bedrifver röfveri, och dertill
blifver du hedrad med namn af konung. Vid nogare
öfvervägande är du större röfvare än jag, som af nöd
blifvit föranlåten att på dylikt sätt söka mitt uppehälle.
Din omättliga girighet och ditt okufliga öfvermod har
drifvit dig, som eger allt i öfverflöd och ej kan klaga
öfver någon brist, att röfva och plundra hela länder
och folk. Emellan oss finns ingen annan åtskillnad, än
att jag är fattig och ringa, och för denna min
fattigdoms och ringhets skull utropas för en bof och dömes
till galgen, hvaremot du, derföre att du är rik och
mäktig, och emedan det ej finns någon, som förmår
bestraffa dig, går fri samt af alla hedras såsom konung."
— Alexander häpnade öfver en sådan oförvägenhet, och
ehuru han ämnat låta döda mannen, tog han honom
för hans oförskräckthets skull till nåd och skänkte
honom lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
