Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjette budet - 36. Kyskhet - 179. En märklig dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyskhet.
’247
fötter: "Furstar och höge herrar! I sen i mig enkan
efter den halshuggne grefven af Modena, och inför
Gud och eder alla anklagar jag kejsar Otto den tredje
att hafva låtit mörda min man. Som kejsaren under
min mans lifstid ej ville höra honom, erbjuder jag
mig, understödd af Gud och ett godt samvete, till
bevis derpå, att han, för Guds, kejsarens och sin
lagliga hustrus skull, ej velat hafva något med
kejsarinnan att göra, att bära glödande jernstänger. Viljen
I nu låta detta vittnesbörd, denna Guds dom gälla*)?
I furstar och höga herrar! jag vädjar till eder
rättvisa och hoppas, att I, efter den dom, kejsaren nyss
afkunnat, straffen honom och med honom alla, som
samtyckt till mordet." Vid afhörandet af dessa ord,
blef kejsaren mycket förfårad, och bela församlingen
råkade i stor oro. Grefvinnan förblef lugn och begärde
med hög röst tillåtelse att aflägga ofvannämnda
vittnesbörd. Man vågade icke afslå hennes begäran, och
utan att taga någon skada, bar hon med bara händer
ett glödhett jern, hvarigenom hennes mans oskuld
ansågs ovedersägligen ådagalagd. "Gud allsmäktig har
dömt," utropade kejsaren; "jag har sjelf utfärdat
utslaget och mitt lif är i edra händer. Jag erkänner mig
skyldig till döden."
Då furstarna, de höga herrarna och folket hörde
kejsarens ord, uppstod allmän bestörtning. Utan att
förlora besinningen, sade grefvinnan: "Min
hädangångne make kan nu, sedan han blifvit frikänd från
den ilskefulla anklagelsen, i sin graf åtnjuta ostörd
hvila. Ers majestät har, utan afseende till personen,
afkunnat en rättvis dom, hvilken, om jag får råda,
aldrig skall sättas i verkställighet. Gud förbjude,
att jag skulle trakta efter en så ädel furstes lif!"
Folket jublade och prisade högt grefvinnans ståndak-
’) Dessa så kallade Guds domar voro i stället för de eder, med
hvilka man nu för tiden befriar sig från en beskyllning och
ren-tvager sig från ett brott. Det bevis på oskuld, som således aflades,
kallas »Jernbörd» och bestod vanligen deruti, att man bar eller gick
på glödheta jernstänger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
