Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjette budet - 34. Äkta makar - 176. Den elaka mannen och den goda hustrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄKTA MAKA it.
237
råde hon. "Fordom plägade du tycka rätt mycket om
den." — "Mjölet är för groft," sade han med ovänlig
ton. "Det är i sanning icke så fint som det jag liade
med mig från min far, men som det tagit slut...
och... och..." — "Hvad menar du?" — "Käre vän!
mjölnaren har redan flera gånger påmint om sin
betalning, och som du lofvade, att jag i morgon skulle
få penningar, ville jag dessförinnan icke taga mera
mjöl hos honom." — "Säg honom, att han först efter
en månad kan blifva betald, och laga att jag
emellertid får finare mjöl." — "Käre vän! jag lofvade
honom så säkert sina penningar; mitt hjerta vill brista
vid den tanken, att jag sagt en osanning." — "Din
toka! vore det då en så förskräcklig olycka, om jag,
liksom långt förnämare folk, öppet förklarade, att jag
ej kunde betala mina skulder och för några veckor
insattes på gäldstugan?" Deodata blef vid dessa ord
blek som ett lik och såg stadigt på sin man. "Är
det möjligt, Josef," utbrast hon, "att du vill bedraga
menniskor, som lefva af sina händers arbete?
Förmår du icke på annat sätt betala dina skulder, så
tag allt hvad vi ega; sälj stolar och bord och gör
intill sista styfvern rätt för dig. Jag kan arbeta,
jag kan tigga, ja, till och med svälta ihjel; men
blif för allt i verlden icke en bedragare, så att Gud
skall vända sitt ansigte ifrån dig, och vårt barn
behöfva blygas för sin far!" — "Hvilken uppståndelse
för ett enda ord," svarade JÖsef. "Det finns hustrur,
hvilka af kärlek till sina män göra långt mera,
än hvad jag begär af dig. Kan du icke låna litet
penningar af din far ?" Deodata insåg nu ganska
tydligt, att Josef ej ämnade betala mjölnaren, och
väl vetande, att hennes far ej förmådde hjelpa dem,
beslöt hon att genom någon personlig uppoffring
igenlösa sitt löfte. "Jag skall sälja min brudklädning
och min kappa," sade hon, "du håller ju icke mindre
af mig derföre, att jag icke är så fint klädd?"
Denna ädla sjelfförsakelse rörde för ögonblicket den
råe och förblindade mannen. "Gud välsigne dig, äl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
