Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 27. Mord - 142. Den förtviflade modern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORD.
191
143. I >en förtviflade modern.
Es. 31, 5. Herren Zebaoth skall beskärma Jerusalem,
såsom foglar göra med vingarna, beskydda och
hjelpa.
En brandvakt i en af Tysklands stora städer
vandrade såsom vanligt en natt genom gatorna.
Under den allmänna tystnaden tänkte han på Gud och
på sitt ansvarsfulla kall, hvilket af honom med trohet
och kärlek sköttes. Just som klockan slog tolf, hörde
han på en gång från ett hus i grannskapet höga skrik
och häftiga utrop. "Det är besynnerligt," tänkte han,
"att man ännu icke gått till hvila. Jag, som gerna
vill sofva, måste vaka, och menniskan der inne kunde
få sofva och håller sig ändå vaken." Under sådana
tankar smög han sig närmare och tittade genom en
öppning på fönsterluckorna in i rummet. Hvilken syn!
Ett fruntimmer gick med en knif i handen fram och
tillbaka på golfvet och talade helt högt, under det
tvänne barn sofvo på halm i kakelugnsvrån. "Gud!
barmhertige Gud!" ropade hon med förvirrad uppsyn,
"finns då ingen räddning mera? Skall då jag, tillika
med de stackars barnen, på så grymt sätt omkomma?
Skola de ännu längre suga blod ur mitt arma bröst?
Huru lugnt sofva de icke! Ack, min Gud, huru skall det gå
när de engång vakna? Hvarför håller jag ännu knifven i
handen? Upp och mörda dem, innan de blifva ett
rof för hungern!" Derpå tog hon hastigt det yngsta
barnet, lade det på bordet, kysste det och satte med
darrande hand knifven på dess strupe. "Herre
Jesus!" ropade i detsamma brandvakten, slog hårdt på
fönsterluckorna och rusade genom dörren, som han
fann öppen, in i rummet. Slagen af förskräckelse,
störtade qvinnan till golfvet, och bredvid henne
nedföll den fruktansvärda knifven, likväl utan att ännu
hafva fullbordat den blodiga gerningen. "Qvinna!"
ropade väktaren, "omenskliga moder! hyser du ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
