Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 25. Gifmildhet mot fattiga - 131. Gellert och köpmannen - 132. Sparsamhet och gifmildhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFMILDHET MOT FATTIGA.
177
ni icke allenast talar och skrifver, utan äfven handlar
ädelt. För att till någon del godtgöra mitt fel,
anhåller jag att få följa er till de sjuka stackars
varelserna, hvilka jag önskar måtte lära känna mig såsom
en välgörande menniska, i stället att de hittills med
rätta ansett mig hård och obarmhertig." Professorn
och köpmannen besökte således tillsammans den
fattiga familjen. Gellert åtog sig anskaffandet af
läkare-hjelp, och köpmannen lofvade att försörja de sjuka med
stärkande mat och dryck. Den numera af sorg och
bekymmer icke så djupt nedböjda hustrun blef en
uppmärksam sjuksköterska, på samma gång som hennes
man och barn genom goda läkemedel och stärkande’
föda snart återfingo helsa och krafter. Köpmannen,
hvilken från denna stund visade sig såsom en helt
annan menniska, stannade icke härvid. Sedan fadren
blifvit återställd, försåg han honom med arbete samt
tog den äldste sonen i sin tjenst. De öfriga barnen
höll ban i skola och lofvade draga försorg om deras
framtid.
132. Hparsamhet ucb gUinildhet.
Joh. 6, 12. Då de voro mätta, sade han till sina
lärjungar: hämter tillhopa stycken, som öfverblifna äro,
att de icke forfaras.
Åskan slog en gång ned i en by och uppbrände
den helt och hållet. Som olyckan inträffade kort efter
skördetiden, och den nyss inbergade grödan äfven gick
upp i rök, var förlusten så mycket kännbarare,
hvarföre tvenne bönder utskickades att i närliggande trakt
begära understöd. De kommo tidigt en morgon till en
gård, tillhörig en välmående jordbrukare, hvilken just
då allvarsamt förebrådde sin dräng, att han lemnat de
tömmar, han aftonen förut begagnat, ute i regnet öfver
natten, i stället att hänga upp dem till torkning.
"Huru menar du, att det här skall gå " sade den ene
bonden till den andre; "karlen är säkert ganska nog-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
