Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Fjerde budet - 17. Husbönder - 81. Walter Miflin och hans slaf - 82. Konungen i Preussen och hoflakejen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
TIO GUDS BUD.
ledighet." — "Må vara," svarade Jakob, "men som vi
nu äro midt upp i såningstiden, uppskjuter jag till
något lägligare tillfälle denna högtidlighet. Efter ni
så vill, emottager jag sålundn friheten; men låt min
första handling såsom fri man vara den, att mellan
mina händer trycka er hand, samt lägga den på detta
hjerta, hvilket aldrig skall upphöra att tacksamt klappa
för er, och den andra att innerligt försäkra att det,
med Guds hjelp, i hela grannskapet icke skall firmas
någon bättre och flitigare arbetare än eder trogne
Jakob."
Koniingen i Preussen och hofUilcejen.
Kol. 4, 1. I herrar! hvad lika oeli rätt är, det
bevi-ser edra tjenare, vetande att 1 hafven ock en Herre
i himmelen.
Ehuru Fredrik Wilhelm III af Preussen (död
1840) inom sitt bof upprätthöll sträng ordning, tillät
ban sig en viss vänlig munterhet och mild
skonsamhet, hvilket gjorde, att hela hans omgifning kände
sig lycklig ocii belåten. Såsom bevis på detta hans
sinnelag, vilja vi anföra följande händelse.
Hoflake-jerna i Potsdam voro en dag sysselsatta att duka
middagsbordet, och en af dem tog just en vinflaska från
skänken, förde den till munnen och drack flera
dugtiga klunkar, dä hofmarskalken, en sträng och
noggrann herre, inträdde i V matsalen. Förskräckt öfver
sin förmans ankomst, satte karlen flaskan hastigt ifrån
sig, men råkade: i häpenheten spilla rödt vin på sin
rena, hvita väst. I harmen öfver ett så oförskämdt
tilltag, hvilket naturligtvis var strängt förbjudet,
af-skedade hofmarskalken genast den skyldige, men till
dennes lycka inkom konungen i samma ögonblick och
blef således vittne till det både ömkliga och löjliga
uppträdet. Den stackars hoflakejen kastade sig i
ångsten till konungens fötter och had underdånigast om
förlåtelse. Fredrik Wilhelm tillrättavisade honom med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
