Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3f) MATERIALISMEN I SKÖNLITTERATUREN.
naturen såsom utifrån, från den aktuella omgifningen,
samtiden, och såsom inifrån, från den embryoniska
omgifningen, förfäderna, kommande tillskyndelser.
Sammanställa vi nu och sammandraga, så framstår
naturalismen såsom den litterära riktning, hvilken
förklarar människan och allt hvad henne är, i
karakter, i konflikter, i slutligt öde, genom yttre
— i sista instansen yttre — tillskyndelser, medan
den däremot icke har blick för, icke vetskap om,
utan totalt förbiser den nya organiska knutpunkt,
som är individualiteten, personligheten, som icke
är omgifningen och icke arfvet, icke del af
någondera och icke en blandning af bäggedera, ulan
ett nytt ämne i det kemiskas liknelse, en ny organisk
bildning, ogripbar för sinnena, tanken, vetandet,
för allt och alla, utom för den äkta diktaren, —
den litterära riktning alltså, som förklarar
fenomenen mekaniskt och objektivt i stället för subjektivt
och organiskt.
Nu torde det, först och främst, utan vidare
vara klart, att naturalismen i litteraturen, så
förstådd och tolkad, till sitt väsen är ett med
materialismen inom filosofien. Men därnäst är det icke
mindre påtagligt, att såväl Ibsens som Zolas’
diktning bäggedera falla helt och hållet inom dess
råmärken; de skenbart så stora skiljaktigheterna
och motsatserna reduceras till ytföreteelser i samma
mån som den inre enhetligheten allt klarare skiner
igenom. Den för bådadera, norrmannen som
fransmannen, gemensamma lifsuppfattningen är det, som
gjort dem till höfdingar för det moderna vittra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
