Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra som betraktade honom på ett sätt som han
mycket väl förstod. Plan skrattade för sig själv och kom
ihåg Brissendens varning. Nå, kvinnorna skulle aldrig
förstöra honom, så mycket var säkert. Han hade
kommit över den perioden.
En gång när han följde Lizzie till aftonskolan,
uppfångade hon en blick som gavs honom av en elegant
och vacker kvinna. Blicken var en smula för lång.
Lizzie uppskattade den till dess rätta värde och blev
förargad. Martin märkte det, förstod också orsaken
och sade henne att han var van vid sådant och inte alls
brydde sig om det.
»Det skulle du göra», sade hon med flammande ögon.
»Du är sjuk, det är hela saken.»
»Har aldrig varit friskare i hela mitt liv.»
»Jag menar inte kroppsligt sjuk. Det är fel på
tankemaskineriet. Till och med jag kan se det.»
Han gick bredvid henne och tänkte.
»Jag skulle ge vad som helst för att se dig botad»,
utbrast hon impulsivt. »Du borde bry dig om när
kvinnor se på dig så där, en man sådan som du. Det är
inte naturligt. Vet du, jag skulle känna mig glad, om
den rätta kvinnan kom och lärde dig ’bry dig om’.»
När han skilts från Lizzie utanför skolan, återvände
han till Metropole. Väl uppe på sitt rum sjönk han ner
i en bekväm vilstol och satt stirrande framför sig. Han
slöade icke, men tänkte inte heller, det var endast det,
att under hans halvt slutna ögonlock framträdde den
ena minnesbilden efter den andra, skiftande till form
och färg. Dock var han icke fullt medveten om dem,
det var som om de varit drömmar, och ändå sov han
inte. Klockan var nyss åtta. Han hade ingenting
Martin Eden. 28.
433
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
