- Project Runeberg -  Martin Eden /
427

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Middagsbjudningar formligen strömmade över
Martin, och de voro honom alltjämt en gåta. Han satt
som hedersgäst vid en bankett i Ardenklubben
tillsammans med män vilka han hört och läst om i hela
sitt liv, och de berättade honom att när de första gången
läst »Klockringningen» i Transcontinental och »Perin
och pärlan» i The Hornet, hade de genast sett att här
var det borna geniet. Min Gud! Jag var hungrig och
gick i trasor, tänkte han. Varför fick jag inte en
middag då? Inte ett ord i »Klockringningen» eller i
»Perin och pärlan» har blivit ändrat sedan den tiden.
Alltsammans var färdigt redan då. Men nu bjuda ni
mig på mat, därför att ni äro en hop djur, en del av
mobben, därför att den enda blinda, automatiska
tanken i mobbhjärnan nu är att proppa i mig mat och
vin. Men så reste han sig och svarade artigt och kvickt
på en artig och kvick skål.

Så var det jämt. Vare sig han råkade vara i
Pressklubben, i Redwoodklubben eller på litterära soaréer —
alltid mindes man när »Klockringningen» och »Perin
och pärlan» först publicerats. Och alltid hade han
samma tysta och bittra frågor som brände i hans
hjärna: Varför hedra ni mig nu, varför svansa ni om-

kring mig? Jag är inte det ringaste förändrad, alldeles
densamma som förr, då ni skulle ha vändt mig ryggen,
om ni vetat vem jag var.

Vid sådana tillfällen kunde det hända att han såg en
ung sjåare i stortröja och med mössan på nacken smyga
sig in bland sällskapet. Så var det en afton i
Gallina-sällskapet i Oakland. Som han reste sig från sin stol
och gick över estraden såg han genom den öppna dörren
just den där unge sjåaren. Femhundra eleganta da-

427

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free