- Project Runeberg -  Martin Eden /
209

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

läsidan strök utefter vattenytan, medan Martin med
ena handen på rodret och den andra om storskotet
lät båten så sakta lova, allt under det han höll utkik
för över efter den närliggande nordliga stranden. Han
var omedveten om hennes blick. Hon såg oavvändt
på honom. Hennes ögon vandrade längs den seniga
halsen, som hon endast svagt kunde skönja i
stjärnljuset, över till det kraftiga huvudet, och det där
gamla begäret att lägga handen på hans nacke kom
över henne igen. Hennes känsla av ensamhet blev
allt starkare och hon kände sig trött, icke minst till
följd av båtens krängningar. Hon kom i håg hur
han hade botat hennes huvudvärk och det smekande
lugn som fanns hos honom. Han satt här alldeles
bredvid henne och båten tycktes gunga henne emot
honom. En plötslig impuls att luta sig emot honom
bemäktigade sig henne, att vila sig mot hans styrka —
en svag, halvt utformad impuls, men som dock till
sist tog herraväldet över henne. Hon lutade sig emot
honom. Eller kanske det var båtens rullningar? Hon
visste det inte, bara att hon satt lutad intill honom
och att det kändes så lugnt och skönt.

Det var ju vansinne, men hon ville inte tänka därpå.
Hon var inte längre sig själv utan en kvinna med
behov att ge sig hän, och fastän hon lutade sig helt
lätt, tillfredsställde det henne. Hon var inte mera
trött. Martin sade ingenting. Om han gjort det,
hade förtrollningen genast varit bruten. Men hans
tillbakadragenhet hindrade detta. Han kände sig
alldeles yr i huvudet, kunde inte fatta vad som händt.
Det var för underbart för att icke vara ett foster av
yrsel. Han kämpade mot begäret att kasta både roder

Martin Eden. 14.

209

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free