Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
misslyckats, sade han sig. Kanske redaktörerna hade
rätt. Alltså dolde han sin missräkning och fogade sig
i hennes kritik så lätt, att hon inte märkte hur det
innerst inne hos honom fanns en underström av
motsägelse . . .
»Den här berättelsen har jag kallat ’Krukan’», sade
han och tog fatt på ett nytt manuskript. »Det har
blivit refuserat i fyra eller fem tidskrifter, men jag
tror ändå att den är bra. För resten vet jag inte vad
jag skall tänka om den, utom att jag verkligen fått
fram någonting. Kanske den inte gör samma intryck
på er som på mig. Den är mycket kort.»
Han såg hennes bleka ansikte, hennes stora spända
ögon, och han knöt händerna med hemlig
tillfredsställelse. Han hade lyckats. Han hade givit henne
intryck av sin egen fantasi och känsla. Det gjorde
ingenting om hon tyckte om den eller inte, den hade
gripit henne, han höll henne fången, kom henne att sitta
där lyssnande och glömsk av detaljer.
»Det är livet», sade han, »och livet är inte alltid
vackert. Men kanske därför att jag är besynnerligt
skapad, finner jag skönheten just där andra ...»
»Men varför kunde inte den stackars kvinnan —»
avbröt hon helt tvärt. »Å, det är nedsättande! Det
är inte vackert! Det är någonting smutsigt i det.»
Det förekom honom som om hans hjärta plötsligt
stannade. Smutsigt! Det hade han aldrig drömt om,
det hade han inte menat. Hela skissen stod för honom i
eldskrift, och förgäves såg han i flammorna efter
någonting smutsigt! Så började hans hjärta slå igen. Han
var oskyldig.
»Varför valde ni inte ett vackrare ämne?» sade hon.
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
