Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mycket bra», medgav han. »Men antag nu, min
vän — och ibland måste vi antaga — antag nu att han
väcker hennes intresse litet för mycket för honom själv.»
»Omöjligt!» skrattade mrs Morse. »Hon är tre år
äldre än han, och förresten är det omöjligt. Det har
ingen fara, lita du på mig.»
På detta sätt arrangerades Martins roll för honom,
medan han höll på att, förledd av Arthur och Norman,
planera en riktig dårskap. De skulle på
söndagsmorgonen göra en längre cykeltur, men det
intresserade honom inte alls, förrän han hörde att Ruth också
åkte velociped och skulle följa med. Han cyklade
inte, hade ingen velociped, men om Ruth gjorde det,
skulle han börja lära sig det också. Och när han
återvände hem, gick han på vägen in i en velocipedaffär
och gjorde av med fyrtio dollars för en maskin. Det
var mer än en månads hårdt förtjänt hyra och det
gjorde ett stort hål i hans tillgångar. Men när han
lade de hundra dollars han skulle få från Examiner
till de fyrahundratjugo, som var det minsta han kunde
påräkna från The Youth’s Companion, kände han sig
lugnad igen. Inte heller brydde han sig om att han
helt och hållet förstörde sin kostym under sina försök
att åka hem på velocipeden. Han ringde upp
skräddaren från mr Higginbothams butik och beställde en
ny omgång kläder. Så bar han velocipeden uppför
den smala trappan på husets baksida, och när han
dragit fram sängen en smula från väggen, fann han
att det nätt och jämnt var plats för honom och hans
maskin.
På söndagen tänkte han bereda sig till
inträdesexamen vid högskolan, men artikeln om pärlfisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
