Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes glada lilla utrop klingade i hans öron, och han
kände hur hon smög sig intill honom som en katt.
Stackars lilla utsvultna varelse! Han fortfor att
stirra på synen från vad som händt för länge sedan.
Det kröp i hans kropp alldeles som den natten, då hon
hakat sig fast vid honom, och hans hjärta värmdes
av medlidande. Det var en gråväderscen, smutsigt
grå, och regnet duggade smutsigt ned på
trottoarstenarna. Så lyste en skinande gloria upp väggen och
midt igenom den andra synen glimmade hennes bleka
ansikte under en krona av gyllne hår — i fjärran och
oåtkomlig som en stjärna.
Han tog Browning och Swinburne från stolen och
kysste dem. Ja, hon bad mig i alla fall komma igen,
tänkte han. Han såg sig ännu en gång i spegeln och
sade högt och högtidligt:
»Martin Eden, det första du gör i morgon bittida
är att gå till folkbiblioteket och läsa litet om hur man
skall umgås med folk. Begriper du?»
Han släckte gasen och fjädrarna gnällde under hans
kroppstyngd.
»Och du måste låta bli att svära, Martin, min gosse.
Du måste låta bli att svära», sade han högt.
Så domnade han bort i sömn och drömde drömmar
som i galenskap och djärvhet tävlade med
opierökarnes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
