- Project Runeberg -  Martin Eden /
33

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mottaglig. Den var lik en stark dryck som eldade
honom till djärva känslor, ett narkotiskt medel som eggade
hans fantasi till flykt. Den sopade bort allt som var
sorgligt, fyllde hans sinne med skönhet, släppte lös
äventyret och band vingar till dess fötter. Han
förstod inte den musik hon spelade. Den var alldeles
olik pianoklinket i danslokalerna eller de bölande
mässingsorkestrar han hört. Men han hade från
böckerna en smula aning om sådan musik och han trodde
på hennes spel och väntade tåligt på varje glad och enkel
rytm, endast förvånad över att de voro av så kort
varaktighet. Knappt hade hans öra uppfattat dem och
satt fart i hans fantasi, förrän de svunno hän i ett
kaotiskt virrvarr av ljud som voro meningslösa för
honom, och han sjönk tillbaka ned på jorden igen.

Plötsligt förekom det honom som om det låg en
avsiktlig avsnäsning i allt detta. Han hade en känsla
av att han var henne motbjudande, och han försökte
gissa sig till vad hennes händer sade honom på
tangenterna. Men så övergav han denna tanke som ovärdig
och omöjlig och hängav sig på nytt åt musiken. Hans
förra sinnesstämning återkom. Hans fötter voro inte
längre jord, hans kött och blod förandligades; inför
hans ögon och bakom hans ögon lyste det av den stora
härlighetens sken. Så försvann allt omkring honom
och han var långt borta, gungade hän över den värld
som han älskade så mycket. Det kända och det
okända blandade sig samman till en drömfest som
fyllde hans inbillning. Han trädde in genom portarna
till sollysta land, han vandrade rundt på torg bland
underliga folkslag som ännu ingen människa sett. Med
sina näsborrar söp han in doften från Kryddöarna,

Martin Eden. 3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:29:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/martineden/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free