- Project Runeberg -  Planeten Markattan : en liten förhistoria /
75

[MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - XVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var död, inte ens han. Och han hade hela det urgamla,
det tysta, det kyrksamma, det ständigt i sedlig
upprördhet tyst och saligt simmande öbacka med sig och bakom
sig. Han var representant för stadens osynlige ande.

Han sade med sin djupa, låga, torra röst:

— Timman är slagen! Herrans kvarnar mala
långsamt men säkert. Lack har svikit sin släkt, sin stam, sin
stad, sin Gud. Han har evigt varit dömd att falla som
kolossen på lerfotter. Nu skall han falla, och ingen
barmhärtighet skall visas honom. Han skall stötas ner i det
rum, där varken sol eller måne lyser, att där begrunda
sitt syndfulla liv.

Och han lät utgå ett budskap runt stån, att de röda
tapeterna i Stadskällarens musikkafé voro dödsbringande,
förfalskade, inmängda med arsenik, som lade sig på
hjärtat, lungorna, ögonen, öronen och alla sinnen. Bevis:
de ringprydda uppasserskornas dödsbleka ansikten och
djupa, blåa ringar kring ögonen.

Och så kom det, som avgjorde saken. Det fanns en
annan urgammal familj i stån, familjen Hornéus vid
Stora Torget. Där funnos flera barn, alla vid denna tid
fullvuxna, och en son var grosshandlar Nisse Hornéus,
gladare än Vår Herre, 160 kilo, ingen näsa, pincené,
flintskallig, punschdoft på fem meter, galen i vackra
servitriser, het toddy, iskall punsch och lätt musik. Han
bodde i musikkaféet.

Han dog! Knall och fall. Det var en natt strax före
trettondan 1894. Det var 40 grader Celsius ute och det
mest magnifika norrsken man kunde begära som
uppvaktning vid ett dödsfall. Han kom ut från
Stadskällaren, raglade i snödrivorna, kom hem, brann av helvetets
eld, väste följande morgon:

— Hjärnan går runt!

75

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:28:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/markattan/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free