Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avdelning I - XVII - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarade Jeannette med en ny huvudknyck och försvann i
mörkret.
— Ska vi gå ner till Amelie och lugna henne? sade då
kassör Smitthenner, alldeles oberörd, och reste sig.
Då skrattade patron Lack och slog kassör Smitthenner
med knuten näve på axeln, så att denne höll på att dråsa
omkull, varefter han skrek:
— Ja, kom, för fan! Kom! Dra inte tjyvbena efter dig,
bara! Utan skynda på för en gångs skull!
Som en blixt var han nere för trappan, flög in genom
tamburdörrn, skrek:
— Amelie!
— Ja! snyftade en röst ur salen.
— Tänd lampan! skrek patron Lack, och då kom
kassör Smitthenner, lika långsamt som vanligt.
När lampan var tänd, drog patron Lack till sig
kas-sörn och hans hustru, omfamnade båda och sade lågt i
deras öron:
— Vill ni veta en hemlighet?
— Vadå, Ferdinand? svarade fru Smitthenner lika
lågt. Och med ångestfull röst.
— Ni är räddade! Men jag är förlorad! Adjö!
Varpå han försvann upp till sig, innan de båda andra
hade hunnit sansa sig och förstå, vad han menade och
vad som verkligen hade skett.
XVIII
Patron Lack höll ord, han lade sig till med helskägg,
visserligen kortsnaggat och mynnande ut i en spets, och
det var svart- och gråmelerat som skinnet på en
bond-katt, sade han själv. Dessutom anlade han samtidigt lös-
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
