Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att Lethington hyste någon egentlig
personlig tillgifvenhet för Maria, är väl — när man
tager hela hans förhållande till henne i
betraktande — knappt sannolikt, ehuru det ibland kunde
se så ut. Dels lågo dylika känslor icke för
en statsman af Cecils skola, dels hade
drottningen aldrig för sin sekreterare ägt den
egendomliga personliga dragningskraft, som — utan
att det egentligen kunde kallas kärlek —
bestämde hennes förhållande till så många andra
män. Och ehuru Lethington hade mycket att
tacka henne för — sålunda hade han under
tidernas lopp mottagit icke så litet gods och
guld ur hennes händer samt nu på slutet sin
brud, hennes egen kusin, Mary Fleming, den
vackraste af alla hennes Marior — är det väl
tvifvelaktigt, om han ett enda ögonblick kände
sig stå i ringaste tacksamhetsskuld till sin
suverän. Han visste ju med sig, att han nästan slitit
ut sig i hennes tjänst och att, om någon af hennes
närmaste omgifning gjort sig förtjänt af betalning,
så var det han. Nej — om personliga känslor i
förhållandet mellan dessa båda någonsin spelat
en roll, så funnos de troligen helt och hållet på
Marias sida. För det första var Lethington en
af de få, som — trots skiljaktigheten i religion
och temperament — tack vare sin fina intelligens
alltid förstod sin drottning och under många
år, innan giftermålet med Darnley öppnade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
