Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åstundade — ehuru denna punkt naturligtvis
icke var så energiskt formulerad — var att bli
af med Bothwell. Att han varit med om att
mörda Darnley, kunde de förlåta — det hade de
själfva också varit med om, i alla fall Morton
och Argyle — men att han nu, som drottningens
och snart Skottlands herre, skördade hela
belöningen för denna bragd, kunde de ej finna
sig uti. Och sedan de genom »Ainslies Bond,»
som han tvungit dem att underteckna, fått
fullständig visshet om hans planer, hade de alla
blott en tanke: att så fort som möjligt skaffa
honom ur vägen.
Medan under den närmaste tiden före och
efter bröllopet sammansvärjningen emot
drottningen för hvar dag växte och bredde sig och
ilbud på ilbud om hjälp skickades öfver gränsen
till Cecil och Elisabeth, förberedde sig å sin sida
Maria och Bothwell att möta lordernas angrepp.
Under de första tre veckorna efter bröllopet
bodde de alltjämt på Holyrood, men deras hof
— om det ens kunde kallas så — var ytterligt
trist och ensamt. »Drottningen brukar ofta rida
ut med hertigen (heter det i en rapport från
midten af maj till Cecil) och till det yttre visa
de sig glada och nöjda, men ingen annan
adelsman synes vid hofvet än de, som voro
närvarande vid vigseln.» Och ett par dagar senare:
»Hertigen visar alltid stor vördnad för drottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
