Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klara detta vågade steg, berättar hon för att
ursäkta sig först om sin friares våldsamhet,
»per-suasions and importune suit», men slutar med
att försvara honom. Han talade ömt till henne,
säger hon (his words were gentle), > och sade,
att han ville hedra och tjäna Oss samt på intet
vis göra Oss skada. Han bad om tillgift för
den dristighet han visat, drifven därtill af sin
kärlek, hvars häftighet hade kommit honom att
glömma den vördnad han var Oss skyldig». Att
Maria här efter sitt eget tycke en smula
romantiserat hvad som försiggick mellan henne och
hennes älskare på Dunbar, är väl — då man
känner förhistorien till denna enlevering och
jämför denna sippa framställning med de
sonetter hon under sina sömnlösa nätter på
Stirling skref och med hennes egna uttalanden i
det sjätte kassettbrefvet — ej tvifvel underkastad!
Af detta bref (Hatfieldkopian är endosserad:
»Prufs her mask of Ravishing») får man nämligen
ifall man öfverhufvud accepterar kassettbrefven
absolut säkerhet för, hur rätt samtiden hade,
när den ansåg bortförandet till Dunbar för en
öfverenskoinmen komedi. Hon skrifver här till
Bothwell, att Huntly (ännu en gång kallad »din
falske svåger») predikat för henne, hvilket
»dåraktigt företag» det hela var — »seeing that being
married you did carry me away», att Gordonarna
aldrig komme att tåla det, och att lorderna bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
