Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
han var. Och då han var ute på jakt tillsammans med
Herodes, sköt han mången gång med avsikt miste, där-
för att han visste, att konungen ville vara den främste
i allt och harmades om någon fällde mera villebråd än
han.
Då vredgades konungen högeligen, när han hörde
detta. Och han sade: »Så förstår jag väl, att mina söner
hata mig, när de säga sådant om mig. Och icke är jag
längre säker till mitt liv.»
Och han ville döda sina söner; dock vågade han
det icke för Caesar, eftersom denne visat ynglingarna
huldhet. Så beslöt han sig för att resa till Rom tillika
med sina söner.
Och han trädde inför Cæsar tillika med sina söner
och anklagade dem med många hårda och häftiga ord
och talade om huru han icke kunde hava någon ro och
trygghet, därför att hans söner stämplade emot hans liv.
Och medan han talade, stodo de båda ynglingarna
med sänkta ögon i smärta och blygsel. Men då deras
anklagare tystnat och Cæsar vinkat åt Alexander, till
tecken att han hade tillåtelse att försvara sig, började
denne att tala med så mycken ädelhet och stilla sorg-
senhet i sitt skick, att Cæsar och alla som stodo omkring
honom, rördes därav. Och sedan han försäkrat sin och
sin broders oskuld, sade han till sist: »Men om så är,
att du, o fader, icke kan hava någon ro, så länge vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
