Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
som jag har hört förtäljas i gamla sägner: näm-
ligen att själarna i sitt ursprung hava av gudomen
skapats två och två, och att därav kommer den längtan,
som bor i djupet av varje människobröst? Ty ingen
själs trånad kan bliva stillad, säges det, förrän hon
funnit den själ, vilken av Gud skapats till hennes make.»
Aizel svarade: »Det har blivit mig sagt, o drottning,
att Erinna, Rhodos’ älskling, tänkte så som du nu säger.»
Då sade Mariamne: »Så tyckes mig då, att den icke
minsta av de sorger, som tynga människors barn, är
denna: att den längtan, som gudomen själv nedlagt i
deras bröst, så ofta leder dem vilse. Ty av denna aldrig
tigande trånad kommer det sig visserligen, att en män-
niska ofta giver sin kärlek till en som hon sedan fin-
ner ingalunda vara den hon trott. Och liksom den,
vilken vandrar törstande i öknen och ser en hägring
med susande palmer och sorlande vattusprång, strax
med stor iver skyndar ditåt och av själva sin törst för-
hindras att besinna sig och spörja sig själv, om icke
detta månne är en villa — så är det ock med den män-
niska, som trånar efter sin själs make. Ty när hon sei-
en, som tyckes henne likna den längtans bild hon bär i
sitt hjärta, då dröjer hon icke, då besinnar hon sig ej,
utan hon giver honom strax den kärlek, som bidar och
bävar inom henne. Men under det ökenvandraren, om
han än funnit sig gäckad av hägringen, likväl kan se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
