Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Ocli Herodes fick höra om detta och skyndade strax
dit, full av oro, ty han visste, att om det allra heli-
gaste bleve oskärat, skulle judarna aldrig förlåta ho-
nom detta. Och han ställde sig framför ingången till
det allra heligaste och bad de romerska legionärerna och
hotade dem för att förmå dem till att begiva sig därifrån.
Och till sist drog han sitt svärd och sade: »Så sant jag
lever, jag hugger ned den förste, som söker här tränga in!»
Då drogo de knotande bort därifrån.
Men Herodes sökte upp Sossius och sade: »Är det
eder mening, I romare, att jag skall bliva konung över
en öken? Se, dina soldater låta icke av att dräpa och
att plundra!»
Då svarade Sossius: »Det är icke mer än tillbörligt,
att soldaterna få någon lön för sina långa mödor och
många faror.»
Herodes sade: »Om du blott vill tillsäga dem att
upphöra med plundringen och morden, så vill jag av
mitt eget giva åt varje soldat ett hundra femtio drach-
mer silver och åt varje centurion dubbelt så mycket.
Och åt dig vill jag giva en kunglig föräring.»
Då tillsade Sossius sina lurblåsare att rida ut över-
allt i staden och förkunna, vad konung Herodes lovat
soldaterna.
Och så vart det stilla i staden, och soldaterna fingo
vad Herodes lovat dem och gåvo sig så till freds.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
