Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
hennes stämma: så rik på skiftande klanger som den
sjusträngade kitharan, vilkpn rymmer alla jordens väl-
ljud i sina toner — och huru hennes ögon glimmade,
när hon log, och huru hennes sinne var skiftande lik-
som havet, så att den ena stunden icke var lik den
andra, när man var samman med henne. Ty antingen
hon log eller grät eller harmades eller talade om djupa
och förborgade ting, var det som en ständigt flödande
rikedom att vara samman med henne.
Och han beslöt att ännu en gång skriva ett brev
till henne.
Redan förut — då det blivit överenskommet att
han skulle äkta Octavia — hade han nämligen sänt ett
brev till Kleopatra. Och han hade däri skrivit, att han
blivit nödgad till detta gifte. Ty han hade, såsom hon
väl visste, begivit sig från Alexandria till Italien, där-
för att Octavianus, som begynte där vinna mycken
makt, hade visat sig fientlig emot honom; men då han
kommit seglande med sin här till Brundusium och
Octavianus kommit tågande med sina legioner honom
till mötes, hade det bland bådas deras trupper blivit
upplopp och soldaterna hade ropat och sagt, att de väl
vore redo att kämpa emot främlingar och barbarer,
men att de icke åter ville strida emot landsmän och
bröder, såsom de under de senaste åren mer än en gång
nödgats göra. Och sålunda hade de förmått de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
