Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Själfbefläckelse. - 4. Onanins verkningar och kännetecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtminstone låta misstänka, hvad som är i fråga. Huru snart
detta sker, beror naturligtvis dels på, huru pass ofta lasten
utöfvas, och dels på, huru stark individens organism är. Ju yngre
och ju svagare offret är, desto förr göra de farliga följderna sig
gällande. Och då nervsystemet är det, som mest angripes, kan
man tillägga: ju svagare nervsystem, desto förr synas lidelsens
iöljder. Häraf följer ock, att för psykiskt ansträngda personer
(studerande o. dyl.) lasten är farligare än för andra.
Den af fysisk förslappning angripna onanisten kan
igenkännas på gråblek ansiktsfärg, matta ögon, blå ringar under
desamma, slapp hållning, kalla fötter och händer, som ofta kännas
fuktiga såsom af kallsvett. En viss benägenhet för s. k. finnar
är icke ovanlig. — Mer än af dessa kroppsliga kännetecken
utmärkes dock onanisten genom en sjuklig skygghet och blyghet,
särskildt i kvinnosällskap, osäker blick m. m., som antyder, att
han är medveten om en hemlig skam. Då härtill kommer
ombytlighet och retlighet i lynnet samt den liknöjdhet, tanke- och
viljesvaghet, som beror på nedsättning af hjärnans verksamhet, så
kan man med tämlig visshet sluta sig till, huru det hänger ihop.
De sjukdomstecken, som framgå af en närmare personlig
undersökning, äro följande:
De från könsorganen framträdande symptomen härleda sig
direkt ur den onaturligt ofta framkallade retningen. Så väl
stånd på lemmen som sädeskastning kan framkallas genom den
obetydligaste yttre mekaniska retning eller genom fantasiens
hastigaste ströftåg in på det sinnliga området. I sammanhang
härmed står en onaturligt stegrad afsöndring såväl af säd som
af den körtelsaft från sädesblåsorna (blåskörteln och Cowperska
körteln), hvarmed säden är uppblandad. Att körtelsaften
proportionsvis mera ökas framgår däraf, att den säd, som onanisten
afsöndrar, är mera tunnflytande än normalt och innehåller vida
mindre antal sädeskroppar; icke heller har densamma den
naturliga sädens egendomliga lukt i lika hög grad. Likasom denna
sålunda förtunnade säd afsöndras ur sina körtlar i större mängd
än normalt, så utkastas den ock vida lättare och hastigare än
normalt (»retlig svaghet», såsom redan de gamle kallade det).
Vid högre grad af det onda går det därhän, att körtelslem, ja
äfven säd afgår vid slapp lem atan yttre retning i sömnen eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
